Veto: Substantiv / ve·to /ˈveːto/
Veto avser rätten att förhindra eller stoppa en beslutande åtgärd, ofta inom politiska eller administrativa sammanhang. Termen används för att beskriva en mekanism genom vilken en part kan blockera förslag, lagar eller beslut som den inte godkänner.
Definitioner av veto
1. Beslutsblockering
Rätten att förhindra antagandet av en lag eller ett beslut genom att uttrycka motstånd.
2. Politisk makt
En form av makt som gör det möjligt för en individ eller grupp att påverka resultatet av beslut genom att använda veto.
Exempel på ”veto” i en mening
- Presidenten lade in sitt veto mot lagförslaget som skulle öka skatterna.
- Vid omröstningen använde styrelsen sitt veto för att stoppa förslaget.
- Det är vanligt att ledamöter i regeringen har möjlighet att lägga in ett veto mot oönskade beslut.
- Genom att utöva sitt veto satte han stopp för de föreslagna förändringarna.
- Lagstiftarna debatterade hur veto skulle kunna användas mer effektivt i framtida förslag.
Synonymer till veto
- Beslutsblockering
- Förbud
- Motstånd
Ursprung
Ordet ”veto” kommer från latin och betyder ”jag förbjuder.” Det har använts i politiska sammanhang sedan antiken för att beskriva rätten att stoppa beslut.
Ordets historia
Etymologi
Veto har använts i olika politiska system för att ge en individ eller grupp makt att påverka lagstiftning och beslut, särskilt i republikanska och demokratiska system.
Relaterade ord
Veto-rätt
Den specifika rätten att lägga in veto mot ett beslut eller en lag.
Veto-debatt
Diskussioner som rör användningen av veto och dess konsekvenser för beslutsfattande.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.