Stagflation: Substantiv / stag·fla·tion /stæɡˈfleɪ.ʃən/
Stagflation avser en ekonomisk situation där tillväxten står stilla och hög inflation förekommer samtidigt. Detta fenomen innebär att en ekonomi har låg eller ingen tillväxt, medan priserna på varor och tjänster ökar, vilket skapar svårigheter för ekonomisk politik.
Definitioner av stagflation
1. Kombination av stagnation och inflation
En ekonomisk situation där låg tillväxt och hög inflation samexisterar.
2. Hög arbetslöshet
Stagflation åtföljs ofta av ökad arbetslöshet, vilket försvårar återhämtning.
Exempel på ”stagflation” i en mening
- Ekonomerna var oroade över risken för stagflation efter den senaste krisen.
- Under 1970-talet upplevde många länder stagflation med hög inflation och arbetslöshet.
- Regeringen införde åtgärder för att motverka stagflation i ekonomin.
- Stagnationen ledde till en diskussion om hur man kan bekämpa stagflation.
- Analytiker varnade för att de nuvarande ekonomiska förhållandena kunde leda till stagflation.
Synonymer till stagflation
- Ekonomisk stagnation
- Inflationär stagnation
- Stagnationsinflation
Ursprung
Ordet ”stagflation” är en sammansättning av ”stagnation” och ”inflation”, och myntades under 1970-talet för att beskriva den ovanliga ekonomiska situationen som många länder upplevde då.
Ordets historia
Etymologi
Stagflationens ursprung kan spåras tillbaka till ekonomiska teorier som utvecklades under 1900-talet, särskilt i samband med de ekonomiska kriserna på 1970-talet.
Första kända användning
Termen började användas i den ekonomiska diskursen under 1970-talet, särskilt efter oljekrisen, för att förklara den kombinerade effekten av inflation och stagnation.
Relaterade ord
Inflation
En ökning av den allmänna prisnivån på varor och tjänster över tid.
Ekonomisk stagnation
En period av svag eller ingen tillväxt i en ekonomi, ofta kännetecknad av låg efterfrågan.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
