Resiliens

Resiliens: Substantiv / re·​si·​li·​ens /rɪˈzɪl.jəns/

Resiliens avser förmågan att stå emot och hantera förändringar, stress och påfrestningar. Det handlar inte bara om hur individer, utan också om hur grupper, samhällen och ekosystem hanterar förändringar, återhämtar sig och utvecklas. Resiliens kan tillämpas inom flera områden, inklusive psykologi, ekologi, ekonomi och sociala strukturer.

Definitioner av resiliens

1. Psykologisk resiliens

Förmågan hos individer att återhämta sig från trauman, stress eller motgångar, vilket gör att de kan fortsätta att fungera och utvecklas.

2. Ekologisk resiliens

Kapaciteten hos ett ekosystem att återhämta sig efter störningar, såsom naturkatastrofer eller mänsklig påverkan, och att anpassa sig till förändrade förhållanden.

3. Social resiliens

Förmågan hos samhällen att stå emot och återhämta sig från sociala, ekonomiska eller politiska kriser, och att bevara sin sammanhållning och funktionalitet.

4. Ekonomisk resiliens

Kapaciteten hos ekonomiska system att hantera chocker, såsom recessioner eller globala kriser, och att återhämta sig för att återgå till stabil tillväxt.

Exempel på ”resiliens” i en mening

1. En stark psykologisk resiliens gör att individer kan hantera livets utmaningar på ett konstruktivt sätt.
2. Företagets resiliens visade sig när det snabbt anpassade sig till de förändrade marknadsförhållandena.
3. Samfundets resiliens hjälpte dem att återuppbygga efter den förödande stormen.
4. Ekosystemets resiliens är avgörande för att bevara biodiversiteten i föränderliga klimat.

Synonymer till resiliens

• Återhämtningsförmåga
• Motståndskraft
• Anpassningsförmåga

Ursprung

Ordet ”resiliens” härstammar från latinets ”resilire”, som betyder ”att hoppa tillbaka” eller ”att återvända”. Det har använts inom olika områden, inklusive psykologi och ekologi, för att beskriva hur system och individer kan hantera och återhämta sig från påfrestningar.

Ordets historia

Etymologi

Termen ”resiliens” har använts sedan 1800-talet, först inom naturvetenskapliga sammanhang och senare inom psykologin för att beskriva individers och systemens förmåga att hantera stress och förändringar.

Första kända användning

Den moderna användningen av termen inom psykologi och ekologi började få fäste under 1970-talet, när forskare började studera hur individer och system kan övervinna trauma och stress.

Relaterade ord

Motståndskraft

Förmågan att stå emot och hantera motgångar, både i psykiska och fysiska sammanhang, liksom i sociala och ekonomiska strukturer.

Anpassning

Processen av att justera sig till nya omständigheter eller utmaningar, vilket är en central del av resiliens.

Hållbarhet

Konceptet att bevara och skydda resurser över tid, ofta i relation till ekosystem och samhällen, och nära relaterat till resiliens.