Reformationen: Substantiv / reformationen /reˈfɔrmaˌtɪon/
Reformationen syftar på en religiös och politisk rörelse under 1500-talet som ledde till splittringen av den västerländska kristenheten och bildandet av protestantiska kyrkor. Denna rörelse inleddes av figurer som Martin Luther, som kritiserade katolska kyrkans praxis, särskilt avlatshandeln. Reformationen resulterade i betydande förändringar inom teologi, liturgi och kyrkostruktur och hade djupgående sociala och politiska konsekvenser i Europa.
Definitioner av reformationen
1. Religiös rörelse
En förändring inom kristendomen som ledde till skapandet av protestantiska sekter och avskiljning från den katolska kyrkan.
2. Historisk händelse
En period av förändringar som påverkade tro, moral och samhälle under 1500-talet.
Exempel på ”reformationen” i en mening
- Reformationen förändrade den religiösa landskapet i Europa.
- Martin Luthers teser anses vara en katalysator för reformationen.
- Reformationen ledde till en ökad betoning på personlig tro och läsning av Bibeln.
- Historiker studerar reformationen för att förstå dess långsiktiga effekter på samhället.
- Den protestantiska reformationen innebar en radikal omvälvning av kyrkans makt och inflytande.
Synonymer och relaterade termer
- Protestantism
- Kyrkoreform
- Religiös omvälvning
Ursprung
Termen ”reformation” kommer från det latinska ordet ”reformatio”, som betyder ”återställande” eller ”förändring”. Den används för att beskriva den omfattande förändring som skedde inom den kristna kyrkan under 1500-talet.
Relaterade ord
Lutheranism
En teologisk inriktning som utvecklades ur Martin Luthers lära och bidrog till reformationens framväxt.
Katolicism
Den traditionella grenen av kristendomen som reformationen bröt sig från.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
