Plenum: Substantiv / ple·num /ˈplɛnəm/
Plenum refererar till en sammankomst där alla medlemmar av en grupp eller organisation är närvarande. Termen används ofta inom akademiska, politiska och professionella sammanhang för att beskriva möten där beslut eller diskussioner görs i en fullständig sammansättning av deltagare.
Definitioner av plenum
1. Fullständig sammankomst
En sammankomst där alla medlemmar i en organisation eller grupp deltar.
2. Möte för beslutsfattande
En session där viktiga beslut fattas eller diskussioner förs om centrala frågor.
Exempel på ”plenum” i en mening
- Vid årets plenum beslutade medlemmarna om den nya budgeten.
- Föreläsningen hölls under ett plenum av studenter och lärare.
- I plenum röstades förslaget ner efter en livlig debatt.
- Styrelsen samlades för ett plenum för att diskutera företagets framtid.
- Under plenum presenterades de senaste forskningsresultaten.
Synonymer till plenum
- Fullsatt möte
- Generalförsamling
- Sammanträde
Ursprung
Ordet ”plenum” härstammar från det latinska ordet ”plenus”, som betyder ”full” eller ”fullständig”.
Ordets historia
Etymologi
Termen har använts i akademiska och politiska sammanhang sedan 1800-talet för att beskriva möten där alla medlemmar är närvarande.
Första kända användning
Begreppet ”plenum” började användas i engelska språket under 1600-talet för att beskriva sammanträden med fullständig närvaro.
Relaterade ord
Kvorum
Den minimiantal medlemmar som måste vara närvarande för att ett möte ska kunna genomföras.
Sammankomst
En generell term för en grupp av personer som samlas för ett specifikt ändamål.
Delegation
En grupp personer utsedda att representera en större grupp vid ett möte eller en konferens.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
