Pingst: Substantiv / pingst /ˈpiŋst/
Pingst är en kristen högtid som firas till minne av den helige Andens utgjutelse över lärjungarna, som beskrivs i Apostlagärningarna i Nya testamentet. Högtiden inträffar 50 dagar efter påsk och markerar slutet på påsktiden. Pingsten är en tid för glädje och tacksamhet, och den symboliserar också den kristna kyrkans födelse.
Definitioner av pingst
1. Kristen högtid
En av de viktigaste högtiderna inom kristendomen som firar den helige Andens ankomst.
2. Tid för reflektion och gemenskap
En period där troende samlas för att be, fira gudstjänst och umgås.
Exempel på ”pingst” i en mening
- Vi ska fira pingst med en gudstjänst i kyrkan och en fest efteråt.
- Pingst är en tid för att reflektera över Andens gåvor i våra liv.
- Många människor väljer att döpa sina barn under pingsthelgen.
- Under pingst är det vanligt med olika traditioner och festligheter i många kulturer.
- Kyrkan ordnar alltid en särskild gudstjänst på pingst för att fira denna viktiga högtid.
Synonymer till pingst
- Pentekost
- Pingsthelgen
- Helig Ande
Ursprung
Ordet ”pingst” har sitt ursprung i det grekiska ordet ”pentekoste”, som betyder ”femtionde”, eftersom den firas 50 dagar efter påsk.
Ordets historia
Etymologi
Pingst har använts som term sedan tidig kristendom för att beskriva denna viktiga händelse i kyrkans historia.
Första kända användning
Begreppet ”pingst” började användas i skriftliga källor på 100-talet e.Kr. i samband med de tidiga kristnas firande av Andens utgjutelse.
Relaterade ord
Helig Ande
Den tredje personen i den kristna treenigheten, som anses vara närvarande vid pingsten.
Dop i den Helige Ande
En andlig upplevelse där troende får kraft och gåvor från den Helige Ande, ofta förknippad med pingst.
Apostlagärningarna
Bok i Nya testamentet som beskriver den tidiga kyrkans historia, inklusive pingstens händelser.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
