Obstruktiv: Adjektiv / ɔbˈstrʊkˌtɪv /
Obstruktiv används för att beskriva något som blockerar, hindrar eller försvårar en process eller funktion. Termen används ofta inom medicin för att hänvisa till tillstånd där något förhindrar ett normalt flöde eller funktion, såsom i ”obstruktiv lungsjukdom,” där luftflödet i lungorna är begränsat.
Definitioner av obstruktiv
1. Hindrande eller blockerande
Beskriver något som orsakar en förträngning eller blockering som förhindrar normalt flöde eller funktion.
2. Svårighet att utföra en normal process
Termen kan också användas för att beskriva beteenden eller åtgärder som hindrar eller stör en normal process eller aktivitet.
Exempel på ”obstruktiv” i en mening
- Patienten diagnostiserades med obstruktiv sömnapné, vilket innebär att andningsvägarna blockeras under sömnen.
- Den obstruktiva lunginflammationen gjorde det svårt för patienten att andas.
- Vid en obstruktiv tarmhinder behövs ofta kirurgi för att avlägsna blockeringen.
- Deras obstruktiva beteende försvårade mötets framsteg.
- En obstruktiv klump i halsen gjorde det svårt att svälja.
Synonymer till obstruktiv
- Hindrande
- Blockerande
- Försvårande
Ursprung
Ordet ”obstruktiv” kommer från latinets ”obstructivus,” som betyder ”blockerande.” Det används främst inom medicinska sammanhang för att beskriva tillstånd som försvårar eller blockerar normala funktioner.
Ordets historia
Etymologi
”Obstruktiv” härstammar från latinet och har använts i medicinsk terminologi för att beskriva tillstånd som blockerar eller förhindrar normala kroppsfunktioner.
Första kända användning
Termen har länge varit i bruk inom medicin för att beskriva tillstånd som begränsar eller hindrar funktion, särskilt inom lungmedicin.
Relaterade termer
Obstruktion
Handling eller process av att blockera eller hindra något.
Luftvägsobstruktion
Blockering av luftvägarna som försvårar andningen.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
