Obestånd: Substantiv / obestånd /oːbɛˈstand/
Obestånd avser en situation där en person eller ett företag inte kan betala sina skulder när de förfaller. Det innebär att betalningsförmågan är allvarligt hotad och att det finns en risk för konkurs. I juridisk mening används termen för att beskriva en ekonomisk situation där tillgångarna inte räcker till för att täcka skulderna. Obestånd kan uppkomma av olika anledningar, såsom ekonomiska svårigheter, felaktiga investeringar eller förändringar i marknadsförhållanden. Det är en allvarlig situation som kan leda till rättsliga åtgärder, inklusive rekonstruktion eller konkurs.
Definitioner av obestånd
1. Ekonomisk oförmåga
En situation där en person eller ett företag inte kan fullgöra sina finansiella åtaganden.
2. Risk för konkurs
En allvarlig ekonomisk situation som kan leda till en rättslig process för att avveckla skulder.
Exempel på ”obestånd” i en mening
- Företaget hamnade i obestånd efter flera års dåliga resultat.
- Den ekonomiska krisen ledde till ett ökat antal fall av obestånd i branschen.
- Att hantera obestånd kräver noggranna finansiella strategier och åtgärder.
- Regeringen införde stödåtgärder för att hjälpa företag i obestånd.
- Det är viktigt att identifiera tecken på obestånd tidigt för att kunna agera i tid.
Synonymer till obestånd
- Betalningssvårigheter
- Finansiell kris
- Skuldsättning
Ursprung
Termen ”obestånd” har sitt ursprung i det svenska språket och används i juridiska och ekonomiska sammanhang för att beskriva en allvarlig situation av finansiell instabilitet.
Relaterade ord
Konkurs
En juridisk process där ett företags eller en persons tillgångar avvecklas för att betala skulder.
Rekonstruktion
En process för att omstrukturera ett företags skulder och verksamhet för att undvika konkurs.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
