Målsägande: Substantiv / målsägande / ˈmɔːlsɛːɡandɛ /
Målsägande avser en person som har blivit utsatt för ett brott och som har anmält detta till rättsväsendet. Målsägande har rätt att delta i rättegången och kan ge sin version av händelsen. Termen används ofta inom juridik för att beskriva offrets roll i en brottmålsprocess.
Definitioner av målsägande
1. Brottsoffer
En person som har blivit utsatt för ett brott och som har rätt att föra talan i rätten.
2. Rättslig part
En person som deltar i rättegången för att söka rättvisa och eventuell ersättning för skador.
Exempel på ”målsägande” i en mening
- Den målsägande gav sin berättelse under rättegången för att stödja sin sak.
- Som målsägande har du rätt att få information om rättegångens gång.
- Åklagaren ställde frågor till målsägande för att klargöra omständigheterna kring brottet.
- Rätten lyssnade noga på vad målsägande hade att säga innan de fattade sitt beslut.
- Målsägande kan också ha rätt till skadestånd om gärningspersonen fälls.
Synonymer till målsägande
- Brottsoffer
- Klient
- Part i målet
Ursprung
Ordet ”målsägande” härstammar från svensk rättsspråk och används för att beskriva den person som påstår sig ha blivit utsatt för brott.
Ordets historia
Etymologi
Termen har använts i svensk rätt sedan lagstiftning som skyddar brottsoffer infördes.
Första kända användning
Det första dokumenterade bruket av termen skedde i juridiska texter och domstolsprotokoll.
Relaterade termer
Åklagare
Den person som företräder staten i brottmål och som åtalat gärningspersonen.
Brottmål
En rättslig process där en person anklagas för att ha begått ett brott, där målsägande spelar en central roll.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
