Konfirmation: Substantiv / konfirmation /kɔn.fɪrˈmaː.tɪ.on/
Konfirmation är en religiös ceremoni som markerar övergången från barndom till vuxenliv inom vissa kristna traditioner, särskilt inom Svenska kyrkan. Under konfirmationen bekräftar den unge personen sin dop och sin tro, ofta efter att ha genomgått en utbildning om kristendomen och kyrkans värderingar. Konfirmationen brukar firas med en gudstjänst där konfirmanden får ta emot Guds välsignelse och ibland även gåvor från familj och vänner. Ceremonin kan även ha kulturell betydelse och vara en viktig festlighet i många familjer.
Definitioner av konfirmation
1. Religiös ceremoni
En ceremoni där en person bekräftar sin tro och sin relation till kyrkan.
2. Övergångsrit
En rituell handling som markerar en persons övergång från barndom till vuxenliv.
Exempel på ”konfirmation” i en mening
- Hans konfirmation ägde rum i kyrkan med hela familjen närvarande.
- Vi planerade en stor fest efter hennes konfirmation.
- Konfirmanden fick ta emot flera presenter som en del av firandet.
- Det är viktigt att förbereda sig inför konfirmationen genom att delta i utbildningen.
- Hans konfirmation var en betydelsefull händelse för hela familjen.
Synonymer till konfirmation
- Konfirmationsceremoni
- Troshandling
- Välsignelse
Ursprung
Termen ”konfirmation” kommer från latinets ”confirmatio”, som betyder bekräftelse.
Relaterade ord
Dop
En religiös ceremoni där en person tas in i kyrkan och symboliskt renas.
Tro
En personlig övertygelse om en gud eller gudomlig makt, ofta kopplad till en religiös tradition.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.