Koloni: Substantiv / ko·lo·ni /kuˈloːnɪ/
Koloni avser ett område eller en grupp människor som bosätter sig på en plats som ofta är avlägsen från deras ursprungsland. Detta kan ske genom erövring, utforskning eller etablering av en bosättning. Kolonier kan också referera till områden som styrs av en annan stat.
Definitioner av koloni
1. Bosättning
En grupp människor som bosätter sig i ett nytt område, ofta i syfte att exploatera resurser eller expandera territorium.
2. Politisk kontroll
En region som styrs av ett annat land, där den lokala befolkningen ofta har begränsad makt och inflytande.
Exempel på ”koloni” i en mening
- Den brittiska kolonin i Amerika ledde till en betydande kulturell och politisk förändring.
- Flera europeiska länder etablerade kolonier i Afrika under 1800-talet.
- De första nybyggarna i kolonin kämpade mot svåra förhållanden och brist på resurser.
- Det finns fortfarande kolonier som kämpar för självständighet och autonomi.
- Hennes intresse för historia ledde henne till studier av koloniala kolonier och deras påverkan på ursprungsbefolkningen.
Synonymer till koloni
- Bosättning
- Kolonialområde
- Territorium
Ursprung
Ordet ”koloni” härstammar från latinets ”colonia,” som betyder ”bosättning” eller ”jordbruksgård.” Termen användes ursprungligen för att beskriva områden där romerska medborgare bosatte sig utanför Italien.
Ordets historia
Etymologi
Koloni har använts i olika sammanhang för att beskriva territorier som blivit föremål för kolonisation genom historia, och har ofta en komplex relation till frågor om makt och identitet.
Relaterade ord
Kolonisation
Processen av att etablera en koloni och ta kontroll över ett område.
Kolonialist
En person som stöder eller deltar i kolonisation, ofta med negativa konnotationer kopplade till exploatering.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
