Kelb: Substantiv / kelb /kɛlb/
Kelb är ett arabiskt ord som betyder ”hund” som förekommer i svensk slang. Det används ofta som ett nedsättande uttryck för att beskriva någon som beter sig dumt eller opassande. I många fall används det som ett skällsord när någon har gjort något negativt eller dumt, och används ofta i vardagliga samtal som en form av förolämpning.
Definitioner av kelb
1. Hund (bokstavlig betydelse)
En fyrbent, domesticerad djurart känd som människans bästa vän.
2. Förolämpning (överförd betydelse)
Används för att beskriva någon som agerar dumt eller på ett oansvarigt sätt.
Exempel på ”kelb” i en mening
- Han kallade honom för en kelb efter att ha blivit förolämpad.
- Det är inte ovanligt att höra ordet kelb där slang pratas när någon blir irriterad på någon annans dumma beteende.
- Trots att kelb betyder ”hund” kan det vara ett starkt nedsättande ord i vissa sammanhang.
- När han körde illa på vägen, ropade någon ”du kelb” åt honom.
- Hon kände sig sårad efter att ha blivit kallad för en kelb under bråket.
Synonymer till kelb
- Hund (bokstavligt)
- Förolämpning
- Nedsättande uttryck
Ursprung
Ordet kelb kommer från arabiska och betyder ”hund”. Det används ofta både i bokstavlig och figurativ mening, beroende på sammanhanget.
Relaterade ord
Förolämpning
Ett kränkande uttryck.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
