Jurisdiktion: Substantiv / jurisdiktion /ˌjʊərɪsˈdɪkʃən/
Jurisdiktion avser den lagliga befogenheten eller rätten för en domstol eller en myndighet att fatta beslut och utföra rättsliga åtgärder inom ett visst geografiskt område eller inom ett specifikt rättsområde. Begreppet kan också referera till de lagar och regler som gäller inom ett visst område. Jurisdiktion är grundläggande inom rättssystemet eftersom den avgör vilken domstol som har ansvar för att hantera en viss rättslig fråga.
Definitioner av jurisdiktion
1. Laglig befogenhet
Rätten för en domstol eller myndighet att pröva och avgöra ärenden och tvister.
2. Geografiskt område
Det specifika område där en viss lag eller rättsregel gäller och kan verkställas.
3. Rättsområde
Det specifika rättsområde där en domstol har befogenhet att fatta beslut, såsom civilrätt eller straffrätt.
Exempel på ”jurisdiktion” i en mening
- Domstolen har jurisdiktion över ärendet eftersom det inträffade inom deras geografiska område.
- Olika stater kan ha olika jurisdiktioner när det gäller familjerätt.
- En av frågorna i målet var huruvida domstolen hade jurisdiktion över den tilltalade.
- Jurisdiktion kan påverkas av internationella avtal och lagar.
- Att förstå vilken jurisdiktion som gäller är avgörande för rättsliga processer.
Synonymer till jurisdiktion
- Rättslig behörighet
- Domsrätt
- Lagområde
Ursprung
Ordet ”jurisdiktion” kommer från latinets ”jurisdictio”, vilket betyder ”rätt att döma”.
Relaterade ord
Domstol
En institution som har behörighet att avgöra rättsliga tvister.
Lagstiftning
Processen för att skapa lagar som reglerar samhället.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
