Inventarier: Substantiv / in·ven·ta·ri·er /ɪnˈvɛntaˌriːɛr/
Inventarier avser de tillgångar i en verksamhet som är avsedda att användas under en längre tid, men som inte är förbrukningsvaror. Det kan handla om möbler, maskiner, verktyg eller annan utrustning som används för att driva företaget, men som inte förväntas säljas vidare som en del av företagets normala affärsverksamhet.
Definitioner av inventarier
1. Långvariga tillgångar
Tillgångar i en verksamhet som används under en längre tid, exempelvis kontorsmöbler eller produktionsutrustning.
2. Ej förbrukningsvaror
Inventarier är inte avsedda att förbrukas omedelbart utan har en längre livslängd i verksamheten.
Exempel på ”inventarier” i en mening
- Företaget investerade i nya inventarier till sitt kontor, inklusive skrivbord och stolar.
- Under revisionen kontrollerades alla inventarier för att säkerställa att de var korrekt bokförda.
- Maskinerna i fabriken räknas som inventarier eftersom de används under flera år.
- Vid omstruktureringen såldes en del av företagets inventarier för att minska kostnaderna.
- Restaurangen uppgraderade sina köksinventarier för att förbättra effektiviteten i matlagningen.
Synonymer till inventarier
- Utrustning
- Kapitalvaror
- Fasta tillgångar
Ursprung
Ordet ”inventarier” härstammar från det latinska ordet ”inventarium”, som betyder ”en förteckning” eller ”en lista”. Ursprungligen syftade det på en lista över tillgångar eller egendom.
Ordets historia
Etymologi
Termen ”inventarier” är besläktad med ord som ”inventera” och syftar på att räkna eller lista objekt. Användningen av termen inom bokföring och verksamhetsstyrning har pågått sedan medeltiden.
Första kända användning
Begreppet ”inventarier” började användas inom bokföring och företagsekonomi under 1500-talet för att beskriva de varor och tillgångar som är nödvändiga för driften av en verksamhet.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
