Infantil: Adjektiv / in·fan·til /ˈɪn.fən.tɪl/
Infantil beskriver en beteende- eller utvecklingsnivå som är typisk för ett barn. Termen används ofta för att referera till vuxna som uppvisar barnsliga eller omogna egenskaper, beteenden eller attityder. Det kan också syfta på en brist på ansvarstagande och en tendens att undvika vuxna ansvar. I psykologiska sammanhang kan infantil beteende indikera en ofullständig mognad eller en avvikelse i den emotionella utvecklingen.
Definitioner av infantil
1. Barnslig
En beteende- eller attitydmässig egenskap som är typisk för barn, ofta med en brist på mognad.
2. Omogen
En beskrivning av en vuxen eller individ som uppvisar egenskaper eller beteenden som förväntas hos ett barn.
Exempel på ”infantil” i en mening
- Hans infantila skämt passade inte in i det seriösa mötet.
- Att bete sig infantilt i en konflikt kan leda till missförstånd.
- Hon ansågs vara infantil för att hon inte kunde ta ansvar för sina handlingar.
- Det var en infantil reaktion på kritiken han fick.
- Hans infantila beteende förvånade alla på festen.
Synonymer till infantil
- Barnslig
- Omogen
- Naiv
Ursprung
Termen ”infantil” härstammar från det latinska ordet ”infantis”, som betyder ”barn” eller ”ung”. Det används för att beskriva beteenden som är typiska för barn.
Ordets historia
Etymologi
Ordet har använts inom psykologi och sociala vetenskaper för att beskriva omognad i vuxnas beteende.
Första kända användning
Infantil har använts i medicinska och psykologiska sammanhang sedan 1800-talet för att diskutera utvecklingsfrågor.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
