Förtal: Substantiv / förtal / ˈfœːrˌtal /
Förtal avser en handling där en person eller grupp sprider falsk information som skadar en annan persons anseende eller rykte. Det kan ske genom muntliga eller skriftliga uttalanden och kan leda till rättsliga påföljder om det bedöms som skadligt eller osant. Förtal är ett brott mot individens rätt till heder och anseende.
Definitioner av förtal
1. Spridande av falsk information
Att sprida osanna uppgifter om någon som kan skada deras rykte.
2. Skada anseende
Att påverka en persons sociala status negativt genom nedlåtande eller felaktiga uttalanden.
Exempel på ”förtal” i en mening
- Hon anklagade sin kollega för förtal efter att ha spridit rykten om hennes arbete.
- Förtal kan leda till allvarliga konsekvenser, både juridiskt och socialt.
- Han kände sig kränkt av de förtalande uttalandena som cirkulerade på sociala medier.
- Rätten bedömde att uttalandena utgjorde förtal och tilldömde skadestånd.
- Det är viktigt att vara medveten om vad som kan räknas som förtal i lagens ögon.
Synonymer till förtal
- Rykte
- Smädelse
- Bakvaskning
Ursprung
Ordet ”förtal” härstammar från fornnordiska och innebär att tala illa om någon. Begreppet har fått juridisk betydelse och används ofta i lagar som rör ärekränkning.
Ordets historia
Etymologi
Termen har använts inom både juridik och allmän språkbruk för att beskriva handlingar som skadar en persons rykte.
Första kända användning
Användningen av termen i juridiska sammanhang har ökat i takt med medvetenheten om individens rätt till skydd mot osanna påståenden.
Relaterade termer
Ärekränkning
En bredare term som omfattar både förtal och andra former av kränkande uttalanden.
Diffamering
Att sprida falska uttalanden om en person för att skada deras anseende.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
