Fonetik: Substantiv / fo·ne·tik /fəˈnɛtɪk/
Fonetik är den gren av lingvistik som studerar ljuden i språket, inklusive deras produktion, transmission och perception. Den fokuserar på hur ljuden artikuleras av talapparaten, hur de hörs och hur de klassificeras i olika ljudsystem. Fonetik omfattar också studier av vokaler, konsonanter och intonation.
Definitioner av fonetik
1. Studiet av ljud
En disciplin som analyserar språkljud och deras egenskaper.
2. Ljudproduktion och perception
Studiet av hur ljud produceras av talapparaten och hur de uppfattas av örat.
Exempel på ”fonetik” i en mening
- Studenterna lärde sig grunderna i fonetik för att förbättra sin uttalsteknik.
- Genom fonetiska analyser kan lingvister identifiera skillnader mellan språk.
- Forskningen inom fonetik har bidragit till bättre förståelse av talstörningar.
- Hon använde fonetik för att studera hur ljud förändras i olika dialekter.
- Det är viktigt att behärska fonetik för att kunna undervisa i språk effektivt.
Synonymer till fonetik
- Ljudlära
- Talvetenskap
- Språkljud
Ursprung
Ordet ”fonetik” härstammar från det grekiska ordet ”phone” som betyder ”ljud” eller ”röst” och ”logia” som betyder ”lära” eller ”vetenskap”.
Ordets historia
Etymologi
Fonetikens ursprung kan spåras tillbaka till antikens studier av språk och ljud, som senare utvecklades till mer systematiska vetenskaper.
Första kända användning
Begreppet fonetik började användas inom språkvetaenskapliga studier för att beskriva och analysera språkljud på ett strukturerat sätt.
Relaterade ord
Fonem
Den minsta enheten av ljud som kan förändra betydelsen i ett språk.
Prosodi
Studiet av rytm, betoning och intonation i tal.v
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
