Fåfäng: Adjektiv / få·fäng /ˈfoːˌfɛŋ/
Fåfäng beskriver en person som har en överdriven upptagenhet av sitt eget utseende eller sina egna förmågor, ofta utan att detta har en djupare substans eller verklig grund. Ordet används också för att beskriva något som är meningslöst eller utan varaktig betydelse.
Definitioner av fåfäng
1. Självupptagen
Överdrivet intresserad av sitt eget utseende, sina prestationer eller hur man uppfattas av andra.
2. Meningslös eller verkningslös
Utan verkligt värde, substans eller varaktig betydelse.
Exempel på ”fåfäng” i en mening
- Han var så fåfäng att han inte kunde gå förbi en spegel utan att rätta till sitt hår.
- Försöken att övertyga henne visade sig vara fåfänga, hon hade redan bestämt sig.
- Hon anklagades för att vara fåfäng eftersom hon lade mycket tid på sitt utseende.
- Det var ett fåfängt försök att ändra företagets politik utan stöd från ledningen.
- Hans strävan efter berömmelse verkade fåfäng och ytlig.
Synonymer till fåfäng
- Ytlig
- Självupptagen
- Meningslös
- Tom
- Verkningslös
Ursprung
Ordet ”fåfäng” har sitt ursprung i fornnordiskans ”fáfengr,” som betyder ”utan substans” eller ”innehållslös,” och har utvecklats till att beskriva både självupptagenhet och meningslöshet.
Ordets historia
Etymologi
”Fåfäng” har använts i svenskan för att beskriva både fåfänglighet i form av självupptagenhet och för att beteckna något som är verkningslöst eller meningslöst.
Första kända användning
Ordet ”fåfäng” har använts i svenska språket för att beskriva såväl ytlighet hos individer som handlingar eller strävanden utan verkligt värde eller effekt.
Relaterade ord
Fåfänglighet
Egenskapen att vara fåfäng, vilket innebär överdriven upptagenhet av sitt eget utseende eller sina egna prestationer.
Fåfängt
Adverbet som beskriver handlingar som är meningslösa eller utan verklig effekt.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
