Factoring: Substantiv / factoring /ˈfæktərɪŋ/
Factoring är en finansieringsmetod där ett företag säljer sina utestående kundfordringar till en tredje part, ofta kallad en faktor, för att få omedelbar likviditet. Genom denna process kan företaget få in pengar snabbare än vad som skulle vara möjligt genom att vänta på att kunderna betalar sina fakturor. Factoring används ofta av företag som behöver förbättra sitt kassaflöde och minska kreditrisken. Det kan också inkludera tjänster som fakturahantering och kreditkontroll av kunder.
Definitioner av factoring
1. Finansiell tjänst
En metod för att sälja kundfordringar för att få likviditet snabbt.
2. Kassaflödeshantering
En strategi för att förbättra ett företags kassaflöde genom att omvandla fordringar till kontanter.
Exempel på ”factoring” i en mening
- Företaget använde factoring för att finansiera sin tillväxt och förbättra kassaflödet.
- Genom factoring kunde de få betalt omedelbart för sina utestående fakturor.
- Det är viktigt att förstå kostnaderna som är förknippade med factoring innan man går vidare.
- Företaget tecknade ett avtal om factoring för att hantera sina kundfordringar mer effektivt.
- Med hjälp av factoring kunde de frigöra kapital för nya investeringar.
Synonymer till factoring
- Kundfordringsfinansiering
- Fakturaförsäljning
- Fordringshantering
Ursprung
Ordet factoring härstammar från det engelska ordet ”factor”, som refererar till en person eller ett företag som köper fordringar. Begreppet har använts i finansvärlden för att beskriva denna specifika typ av tjänst sedan tidigt 1900-tal.
Relaterade ord
Kassaflöde
Flödet av pengar in och ut ur ett företag, avgörande för dess finansiella hälsa.
Fordring
En rättighet att få betalt för en såld vara eller tjänst, vanligtvis i form av en faktura.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
