Evidens: Substantiv / ˈɛvɪdəns /
Evidens avser bevis eller underlag som stöder ett påstående, teori eller hypotes. Begreppet används ofta inom vetenskap, medicin och juridik för att beskriva data och information som anses vara tillförlitliga och relevanta för att dra slutsatser eller fatta beslut. Evidens kan presenteras i olika former, inklusive empiriska data, statistiska analyser eller observationer, och är grundläggande för att upprätthålla objektivitet och trovärdighet inom olika discipliner.
Definitioner av evidens
1. Bevismaterial
Data eller information som används för att stödja ett påstående eller teori.
2. Trovärdighet och tillförlitlighet
Graden av pålitlighet i de data eller bevis som presenteras.
Exempel på ”evidens” i en mening
- Forskningen ger stark evidens för sambandet mellan kost och hälsa.
- Domstolen krävde evidens för att styrka åtalspunkterna.
- Medicinsk behandling bör baseras på evidens för att säkerställa bästa möjliga resultat.
- Han presenterade sin evidens för att stödja sin teori om klimatförändringar.
- För att fatta välgrundade beslut är det viktigt att ha tillgång till relevant evidens.
Synonymer till evidens
- Bevis
- Underlag
- Indikation
Ursprung
Ordet ”evidens” härstammar från latinets ”evidentia”, vilket betyder ”öppenhet” eller ”klarhet”, och används för att beskriva något som är klart och uppenbart.
Relaterade termer
Empirisk data
Data som samlas in genom observation och experiment.
Hypotes
En testbar förutsägelse eller antagande som kan undersökas med hjälp av evidens.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
