DS: Substantiv / ds /diː ɛs/
DS är en svensk konstruktion som används efter ”PS” (post scriptum) i brev eller meddelanden. Det står för ”densamme” och visar att det är samma person som skrivit under brevet som också har författat tillägget i PS:et. Det är en typisk svensk företeelse och har ingen direkt engelsk motsvarighet.
Definitioner av DS
1. Tillägg efter PS
DS används för att lägga till en extra kommentar eller påminnelse efter ett PS.
2. Bekräftelse av avsändare
DS bekräftar att meddelandet är från samma avsändare som huvudtexten.
Exempel på ”DS” i en mening
- Jag ser fram emot att träffas snart. PS. Glöm inte att ta med dokumenten. DS.
- Vi ses på lunchen! PS. Kom ihåg att ta med din laptop. DS.
- Tack för ditt stöd! PS. Det betyder mycket för mig. DS.
- Hoppas du har det bra! PS. Vi borde planera en resa snart. DS.
- Vi hörs snart! PS. Tänk på att skicka mig detaljerna. DS.
Ursprung
Termen ”DS” är en efterkonstruerad svensk konstruktion och används för att klargöra avsändaren i kommunikationen. Den har ingen latinsk ursprunglig betydelse, trots att den ibland felaktigt tolkas som ”deinde scriptum” (latin för ”skrift efteråt/därefter”).
Ordets historia
Etymologi
DS har sitt ursprung i brevskrivande och används för att ge extra information eller påminnelser på ett tydligt sätt.
Första kända användning
DS började användas mer frekvent i skriftliga meddelanden och brev under 1900-talet i Sverige.
Relaterade ord
1. PS
Står för ”post scriptum” och används för att lägga till ett meddelande efter huvudtexten i ett brev.
2. Brev
En skriftlig kommunikation som kan innehålla både huvudtext och tillägg som PS och DS.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
