Default: Substantiv / de·fault / dəˈfɔːlt /
Default är ett engelskt ord och refererar till en standardinställning eller ett grundläge som används när ingen specifik anpassning har gjorts. Ordet används ofta inom teknik, ekonomi och juridik för att beskriva en situation där ett förväntat eller förinställt alternativ tillämpas.
Definitioner av default
1. Standardinställning
Den förvalda inställningen eller alternativet som används när inget annat specificeras.
2. Underlåtenhet
Att misslyckas med att uppfylla en skyldighet, till exempel att betala en skuld.
Exempel på ”default” i en mening
- Datorn återställdes till sitt default-läge efter en systemkrasch.
- Om ingen annan betalningsmetod väljs, används kreditkort som default.
- Webbläsaren använder Google som default sökmotor.
- Systemet valde automatiskt default-alternativet när inget annat angavs.
- Hur ändrar jag default-inställningarna på min TV?
Synonymer till default
- Grundinställning
- Standardläge
- Förvald
Ursprung
Ordet ”default” har sitt ursprung i det gammalfranska ordet ”defaute,” som betyder ”brist” eller ”misslyckande.” Det har utvecklats till att beskriva både standardinställningar och underlåtenhet att uppfylla en skyldighet.
Ordets historia
Etymologi
Termen ”default” härstammar från gammalfranskan och kom in i engelskan under medeltiden, ursprungligen för att beskriva brist eller frånvaro av något.
Första kända användning
Den första kända användningen av ”default” i modern betydelse går tillbaka till 1600-talet, då det användes för att beskriva misslyckande att uppfylla ett åtagande.
Relaterade termer
Standard
Ett fastställt mått eller en förväntning som används som grund för jämförelse eller bedömning.
Konfiguration
Processen att ställa in system eller programvara för att uppfylla specifika krav eller preferenser.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
