Betingning: Substantiv / betingning /bɛˈtɪŋɪŋ/
Betingning avser en inlärningsprocess där en individ kopplar en viss stimuli till en specifik respons. Det finns två huvudtyper av betingning: klassisk betingning, där en neutral stimulus kopplas samman med en reflexiv respons, och operant betingning, där beteenden förstärks eller försvagas beroende på konsekvenserna av beteendet. Betingning är en central aspekt av behaviorismen och används ofta för att förklara hur djur och människor lär sig nya beteenden.
Definitioner av betingning
1. Klassisk betingning
Inlärningsprocess där en neutral stimulus kopplas till en reflexiv respons.
2. Operant betingning
Inlärning där beteenden förändras genom belöningar eller straff.
3. Psykologisk teori
En teori inom psykologi som förklarar hur inlärning och beteenden formas genom upprepning och konsekvenser.
Exempel på ”betingning” i en mening
- Genom klassisk betingning lärde sig hunden att associera ljudet av en klocka med mat.
- Operant betingning används ofta i skola för att belöna studenter för bra beteende.
- Forskning om betingning har haft stor påverkan på teorier inom psykologi.
- Hon studerade hur betingning kan påverka djurs beteenden i olika miljöer.
- Betingning kan förklara varför vissa rädslor utvecklas genom negativa erfarenheter.
Synonymer till betingning
- Inlärning
- Konditionering
- Associering
Ursprung
Ordet ”betingning” kommer från det svenska ordet ”betinga”, som betyder att villkorligt fastställa eller koppla samman.
Relaterade ord
Konditionering
Processen där en individ lär sig att associera stimuli med specifika respons.
Behaviorism
En psykologisk teori som fokuserar på observerbart beteende snarare än interna mentala tillstånd.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
