Atrium: Substantiv / a·tri·um /ˈeɪ.tri.əm/
Atrium avser en öppen, ofta taklös del av en byggnad, som vanligtvis är belägen i entrén eller i centrum av en byggnad. Atriet fungerar ofta som en samlingsplats och kan innehålla naturligt ljus, växtlighet och sittplatser, vilket skapar en inbjudande atmosfär.
Definitioner av atrium
1. Öppen yta
En central och öppen del av en byggnad som ofta ger tillgång till andra rum.
2. Arkitektonisk funktion
Ett designinslag som tillför ljus och skapar en känsla av rymd i en byggnad.
Exempel på ”atrium” i en mening
- Det stora atriumet i hotellet ger ett luftigt och välkomnande intryck.
- Flera träd och blommor pryder atriet, vilket gör det till en lugn oas mitt i staden.
- Konferensen hölls i det moderna atriumet som hade plats för hundratals deltagare.
- Atriet lät naturligt ljus flöda in i byggnaden och minskade behovet av artificiell belysning.
- Barnen lekte i atriet medan föräldrarna satt i den bekväma loungen.
Synonymer till atrium
- Innergård
- Entré
- Förrum
Ursprung
Ordet ”atrium” har sitt ursprung i det latinska språket och hänvisade ursprungligen till en öppen gård i romersk arkitektur.
Ordets historia
Etymologi
Termen har utvecklats genom historien och används nu inom modern arkitektur för att beskriva en liknande designfunktion.
Första kända användning
Atrium användes ursprungligen i antik romersk arkitektur, där det utgjorde en viktig del av hemmet.
Relaterade termer
Takfönster
Ett fönster som placeras i taket av ett atrium för att släppa in naturligt ljus.
Landskapsarkitektur
Design och planering av utomhus- och inomhusmiljöer som ofta involverar atrier.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
