Benignt: Adjektiv / bɛnɪɡnt /
Benignt beskriver något som är ofarligt och har en godartad natur. Termen används främst inom medicin för att referera till tumörer som är icke-cancerösa, vilket innebär att de inte sprider sig (metastaserar) till andra delar av kroppen eller invaderar omkringliggande vävnad. Även om benigna tumörer inte är livshotande kan de orsaka skada genom att trycka på närliggande organ eller vävnader.
Definitioner av benignt
1. Medicinsk betydelse
En term som används för att beskriva tumörer eller tillstånd som är godartade och inte utgör någon fara för liv eller hälsa. Exempelvis är en benign tumör en som växer långsamt och inte sprider sig.
2. I allmänna termer
En beskrivning av något som är vänligt, mildrat eller utan negativa effekter. Det kan referera till en personlighet eller ett beteende som inte är hotfullt.
Exempel på ”benignt” i en mening
- Efter undersökningen konstaterade läkaren att tumören var benign och inte krävde behandling.
- Hans benigna attityd gjorde att alla kände sig bekväma i hans närhet.
- Trots symptomens oroande karaktär var det viktigt att förstå att tillståndet var benignt.
- Flera benigna förändringar i huden är vanliga och behöver oftast inte behandlas.
- En benign knöl kan orsaka obehag men innebär ingen risk för cancer.
Synonymer till benignt
- Godartad
- Vänlig
- Ofarlig
Ursprung
Ordet ”benignt” härstammar från det latinska ordet ”benignus”, som betyder ”vänlig” eller ”godartad”. Termen används inom medicin och andra områden för att beskriva något som inte utgör en risk eller hot.
Relaterade termer
Malign
En term som används för att beskriva tumörer eller sjukdomar som är cancerösa, växer okontrollerat och kan sprida sig till andra delar av kroppen.
Godartad
En synonym till benignt, som ofta används inom medicinska sammanhang för att beskriva ofarliga tumörer eller tillstånd.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
