De facto: Adverb / de·fac·to / dɪ ˈfæk.toʊ /
De facto är en latinsk term som betyder ”i själva verket” eller ”i praktiken.” Det används för att beskriva något som existerar eller fungerar i verkligheten, även om det inte är officiellt eller formellt erkänt.
Definitioner av de facto
1. I praktiken
Beskriver något som faktiskt existerar eller fungerar, även om det inte har en formell status.
2. Verklig, men inofficiell
Syftar på en situation eller status som erkänns i praktiken men inte officiellt.
Exempel på ”de facto” i en mening
- Trots att han inte hade titeln, var han de facto ledaren för gruppen.
- Landet har en de facto självständighet, även om den inte är internationellt erkänd.
- Även om det inte är officiellt, är hon de facto ansvarig för projektet.
- De bor tillsammans och är de facto partners, även om de inte är gifta.
- Företaget fungerar som en de facto monopol på marknaden.
Synonymer till de facto
- I praktiken
- Verkligen
- Faktiskt
Ursprung
Uttrycket ”de facto” kommer från latin och betyder bokstavligen ”av faktum” eller ”i själva verket.” Det har använts i juridiska, politiska och sociala sammanhang sedan medeltiden för att beskriva verkliga förhållanden, oavsett deras officiella status.
Ordets historia
Etymologi
Termen ”de facto” har använts i latinskt språkbruk sedan antiken och togs upp i många europeiska språk under medeltiden.
Första kända användning
Användningen av ”de facto” som en beskrivning av verkliga förhållanden utan formell erkännande kan spåras tillbaka till romersk lag.
Relaterade termer
De jure
En term som betyder ”enligt lag” eller ”formellt erkänd,” ofta använd i kontrast till ”de facto.”
Inofficiell
Något som existerar eller erkänns utan att vara formellt sanktionerat eller godkänt.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.