Oskuld: Substantiv / os·kuld / ˈɔːˌskʉld
Oskuld kan referera till ett tillstånd av att vara fri från skuld eller synd, eller avsaknad av erfarenhet, särskilt i sexuella sammanhang. Det används också för att beskriva en persons renhet eller naivitet.
Definitioner av oskuld
1. Avsaknad av erfarenhet eller skuld
En person som inte har erfarenhet av något specifikt, särskilt sexuellt.
2. Renhet eller naivitet
Oskuld kan också beskriva en persons moral eller etiska renhet, eller en oförmåga att förstå eller delta i det som är fel eller korrupt.
Exempel på ”oskuld” i en mening
- Hans oskuld i frågan var rörande, eftersom han inte förstod varför det var fel.
- Hon förlorade sin oskuld vid 18 års ålder och såg på världen med nya ögon.
- Det är viktigt att skydda barns oskuld så länge som möjligt.
- Under rättegången hävdade han sin oskuld trots alla bevis emot honom.
- Romanen beskriver en ung kvinnas resa från oskuld till erfarenhet.
Synonymer till oskuld
- Renhet
- Naivitet
- Okunnighet
- Obefläckad
Ursprung
Ordet ”oskuld” härstammar från gammalnordiska och fornsvenska, där det användes för att beskriva avsaknad av skuld eller brott. Med tiden har det fått bredare betydelser inom både juridiska och kulturella sammanhang.
Ordets historia
Etymologi
Ordet ”oskuld” kommer från fornnordiska ”oskuld,” som bokstavligen betyder ”utan skuld.”
Första kända användning
Ordet har använts i svenska språket sedan medeltiden, främst i juridiska sammanhang, men har senare utvecklats till att innefatta flera olika betydelser.
Relaterade ord
Skyldig
Motsatsen till oskuld; att vara ansvarig för ett brott eller fel.
Kyskhet
Att avstå från sexuella handlingar, ofta kopplat till moralisk renhet.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
