Te Deum: Uttryck / te·de·um / teɪ ˈdeɪ.ʊm /
Te Deum är en latinsk hymn som används i den kristna liturgin för att uttrycka lovprisning och tacksamhet till Gud. Hymnen är ofta sjungen vid speciella tillfällen, såsom gudstjänster, tackgudstjänster och festliga firanden.
Definitioner av Te Deum
1. Lovprisning till Gud
Te Deum används som en form av tillbedjan och erkännande av Guds storhet.
2. Liturgisk hymne
Hymnen sjungs vid särskilda ceremonier inom olika kristna traditioner.
Exempel på ”Te Deum” i en mening
- Vid den årliga gudstjänsten sjöng kören Te Deum för att fira högtiden.
- Efter att ha avslutat det viktiga projektet, höll de en ceremoni där Te Deum sjöngs i tacksamhet.
- Under den officiella invigningen av kyrkan framfördes Te Deum som en del av ceremonin.
- För att hedra de som kämpat för frihet, valde de att framföra Te Deum som ett uttryck för tacksamhet.
- I slutet av mässan sjöng församlingen Te Deum för att hylla Gud.
Synonymer till Te Deum
- Tacksägelsehymn
- Lovsång
Ursprung
Te Deum har sitt ursprung i den tidiga kristna kyrkan och har använts i liturgiska sammanhang i århundraden. Hymnen tillskrivs traditionellt St. Ambrosius och St. Augustinus.
Ordets historia
Etymologi
Uttrycket ”Te Deum” betyder bokstavligen ”till Dig, Gud” på latin och används för att inleda lovprisning.
Första kända användning
Hymnen har använts i den katolska liturgin sedan medeltiden och finns dokumenterad i flera historiska texter.
Relaterade ord
Vesper
En kvällsgudstjänst i den kristna liturgin, där lovprisningar och hymner som Te Deum ofta ingår.
Magnificat
En annan tacksägelsehymn som används i den kristna traditionen, som lovprisar Gud för hans storhet.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
