Narrativ: Substantiv / nar·ra·tiv /
Narrativ avser en berättelse eller framställning av händelser som kan vara fiktiva eller baserade på verkliga händelser. Det kan även syfta på sättet en berättelse är strukturerad på, inklusive dess teman och perspektiv. Narrativ används ofta inom litteratur, film, och forskning för att analysera hur historier konstrueras och förmedlas.
Definitioner av narrativ
1. Berättelse
En sammanställning av händelser, karaktärer och miljöer som bildar en enhetlig historia.
2. Struktur för berättande
Metoden eller tekniken genom vilken en berättelse presenteras, inklusive tidsperspektiv och berättarens röst.
Exempel på ”narrativ” i en mening
- Hans bok erbjuder ett nytt narrativ om händelserna under kriget.
- Filmen använder ett icke-linjärt narrativ för att berätta sin historia.
- Det är viktigt att förstå det kulturella narrativet när man analyserar samhällsfrågor.
- Hennes uppsats utforskar hur olika narrativ kan påverka vår förståelse av historia.
- I en tid av osäkerhet, har företag utvecklat ett starkt narrativ för att behålla kundernas förtroende.
Synonymer till narrativ
- Berättelse
- Skildring
- Historik
Ursprung
Ordet narrativ härstammar från det latinska verbet ”narrare”, som betyder ”att berätta”. Det har använts i olika kontexter för att beskriva berättande i litteratur och media.
Ordets historia
Etymologi
Termen har blivit alltmer populär i akademiska kretsar, särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, för att analysera och diskutera berättande metoder.
Första kända användning
Det har dokumenterats att ordet användes i litterära och akademiska sammanhang sedan tidigt 1900-tal.
Relaterade ord
Berättande
Processen att skapa och återge en berättelse, ofta med hjälp av olika tekniker och stilgrepp.
Diskurs
En form av kommunikation som kan inkludera berättelser, argumentation och diskussioner inom olika ämnen.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
