Insufficiens: Substantiv / insufficiens /ˌɪnsəˈfɪʃəns/
Insufficiens hänvisar till ett tillstånd där något inte fungerar tillräckligt bra eller är otillräckligt för att uppfylla krav eller behov. Inom medicin används termen ofta för att beskriva när ett organ, till exempel hjärta eller njure, inte fungerar som det ska och därmed inte klarar av att upprätthålla kroppens normala funktioner. I mer allmänna sammanhang kan insufficiens även referera till bristande kapacitet eller effektivitet i olika system eller processer.
Definitioner av ”insufficiens”
1. Medicinsk bristande funktion
En situation där ett organ eller en kroppsfunktion inte fungerar tillräckligt för att upprätthålla hälsan eller normala kroppsfunktioner.
2. Allmän brist
En allmän term för bristande kapacitet eller otillräcklighet i något system eller process.
Exempel på ”insufficiens” i en mening
- Patienten lider av insufficiens i hjärtat, vilket påverkar hans förmåga att utföra fysiska aktiviteter.
- Projektet misslyckades på grund av insufficiens i resurser och planering.
- En regelbunden medicinsk kontroll kan hjälpa till att identifiera insufficiens i njurarnas funktion i ett tidigt skede.
- Företaget behövde uppgradera sina system på grund av insufficiens i den nuvarande teknologin.
- Läkaren förklarade att insufficiens i andningssystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem.
Synonymer till ”insufficiens”
- Brist
- Otillräcklighet
- Underprestation
Ursprung
Ordet insufficiens kommer från latinets ”insufficientia”, där ”in-” betyder ”inte” och ”sufficientia” betyder ”tillräcklighet”. Det beskriver ett tillstånd av att inte vara tillräcklig.
Relaterade ord
Hjärtsvikt
En medicinsk term som beskriver en situation där hjärtat inte kan pumpa blod effektivt nog för att möta kroppens behov.
Otillräcklighet
En brist på kapacitet eller resurser som är nödvändiga för att uppfylla krav eller förväntningar.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
