Mandala: Substantiv / mandala /mənˈdɑːlə/
Mandala är en geometrisk design som ofta används inom hinduisk och buddhistisk tradition som ett verktyg för meditation och kontemplation. Ordet ”mandala” har sitt ursprung i sanskrit, där det betyder ”cirkel”. Mandalan symboliserar universum och helhet, och den är vanligtvis cirkelformad med ett centralt fokus som omges av olika mönster och symboler. Mandalas används inte bara i religiösa sammanhang utan också i modern psykologi och konstterapi för att främja självuttryck och inre lugn.
Definitioner av mandala
1. Geometrisk design
En cirkulär form som innehåller olika mönster och symboler, ofta med ett centralt fokus.
2. Symbol för helhet
En representation av universum, som uttrycker balansen och enheten i livet.
Exempel på ”mandala” i en mening
- Hon färglade en vacker mandala som en del av sin avslappningsrutin.
- En mandala kan fungera som ett kraftfullt verktyg för meditation.
- Konstnären skapade en stor mandala på marken med hjälp av färgglada sandkorn.
- De använde mandalas för att hjälpa barn att fokusera under meditationsklasser.
- Historiskt har mandalas använts inom olika kulturer som symboler för livets cykler.
Synonymer till mandala
- Cirkeldesign
- Symbol
- Geometrisk form
Ursprung
Ordet ”mandala” har sitt ursprung i sanskrit, där det betyder ”cirkel”. Termen har använts i religiösa och filosofiska kontexter för att beskriva den cykliska naturen av livet och universum.
Relaterade ord
Meditation
En praxis för att fokusera sinnet och uppnå inre lugn och klarhet.
Symbolik
Betydelsen av olika former och mönster inom konst och kultur.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
