BMI: Substantiv / BMI /biː.emˈaɪ/
BMI, eller Body Mass Index (på svenska: kroppsmasseindex), är ett mått som används för att bedöma kroppsvikt i förhållande till längd. Det beräknas genom att dividera en persons vikt i kilogram med deras längd i meter i kvadrat (kg/m²). BMI används som ett verktyg för att kategorisera en persons viktstatus, såsom undervikt, normalvikt, övervikt och fetma, men tar inte hänsyn till kroppssammansättning eller fördelningen av fett och muskelmassa.
Definitioner av BMI
1. Kroppsmasseindex
Ett numeriskt mått på kroppsvikt i relation till kroppslängd, som används för att bedöma om en person har en hälsosam vikt.
Exempel på ”BMI” i en mening
- Enligt hans BMI är han inom normalviktsintervallet.
- Läkaren rekommenderade att jag skulle sänka mitt BMI för att minska risken för hjärtsjukdomar.
- Personer med ett BMI över 30 anses vara i fetma-kategorin.
- Jag använder en kalkylator online för att räkna ut mitt BMI.
- Hennes BMI har legat stabilt sedan förra hälsokontrollen.
Synonymer till BMI
- Kroppsmassindex
- Viktindex
Ursprung
Termen ”BMI” utvecklades som ett verktyg inom folkhälsan och kommer från engelskans ”Body Mass Index”, som började användas för att bedöma viktstatus i stora populationer.
Relaterade ord
Idealvikt
Den vikt som anses vara mest hälsosam för en individ baserat på deras längd och kroppssammansättning.
Övervikt
En viktkategori där BMI-värdet överstiger det som anses vara normalt eller hälsosamt för en persons längd.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.