Pondus: Substantiv / pon·dus / ˈpɒn.dəs /
Pondus refererar till tyngd eller dignitet, ofta i en social eller personlig kontext. Det kan beskriva en persons karisma, auktoritet eller förmåga att inspirera respekt och förtroende. Pondus kan också användas för att beskriva substans eller vikt i argument och resonemang.
Definitioner av pondus
1. Tyngd eller dignitet
Att ha en närvaro som skapar respekt och erkännande i en grupp eller sammanhang.
2. Substans i argument
Att ett argument eller en åsikt har styrka och tyngd, vilket gör den mer övertygande.
Exempel på ”pondus” i en mening
- Hans tal hade ett stort pondus och lyckades engagera hela publiken.
- För att vinna respekten hos sina kollegor måste man uppvisa ett visst pondus i sina beslut.
- Debattören hade ett sådant pondus att ingen vågade motsäga honom.
- Hennes pondus i rummet var omisskännlig; alla lyssnade noga på vad hon hade att säga.
- Det krävs pondus för att leda ett stort team och ta svåra beslut.
Synonymer till pondus
- Tyngd
- Autoritet
- Betydelse
- Dignitet
Ursprung
Ordet ”pondus” kommer från latinets ”pondus,” som betyder ”vikt” eller ”tyngd.” I svenskan har ordet fått en mer abstrakt betydelse som rör karisma och respekt.
Ordets historia
Etymologi
Pondus började användas i svenskan under tidigt 1900-tal för att beskriva en persons auktoritet och dignitet.
Första kända användning
Termen användes först inom akademiska och politiska sammanhang för att beskriva ledarskapskvaliteter.
Böjelser av ”pondus”
- Singular: pondus
- Plural: pondusar
Relaterade ord
Ponduskaraktär
En person som utstrålar pondus och karisma i sina handlingar och uttryck.
Pondusfull
Att ha eller uppvisa en stor mängd pondus eller dignitet.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
