Servitut: Substantiv / servitut /ˈsær.vɪ.tʊt/
Servitut är en rättighet som ger en fastighet möjlighet att använda en annan fastighet för ett specifikt syfte. Detta kan innebära exempelvis att ha tillgång till en väg eller en brunn på den andra fastigheten. Servitutet är ofta knutet till fastigheten och kvarstår oavsett förändringar i ägandet. Det kan finnas både positiva servitut, som ger rätt att nyttja en del av en annan fastighet, och negativa servitut, som begränsar vad ägaren av fastigheten får göra med sin egen egendom.
Definitioner av servitut
1. Rätt att använda annans fastighet
En juridisk rättighet som ger en fastighet tillgång till eller rätt att använda en annan persons egendom.
2. Fastighetsrätt
En rättslig bestämmelse som reglerar relationerna mellan olika fastigheter och deras ägare.
Exempel på ”servitut” i en mening
- Grannen har ett servitut för att få använda vägen över min tomt.
- Det finns ett servitut som tillåter elbolaget att dra kablar genom området.
- Servitutet har funnits i flera generationer och är viktigt för fastighetens historia.
- Hon måste följa villkoren för servitutet när hon bygger sitt hus.
- Ägandet av ett servitut kan ibland leda till konflikter mellan grannar.
Synonymer till servitut
- Rättighet
- Användningsrätt
- Fastighetsservitut
Ursprung
Termen ”servitut” härstammar från latinet ”servitutus”, vilket betyder ”tjänst” eller ”tjänande”, och har anpassats i svenskan för att beskriva specifika rättigheter kopplade till fastigheter.
Relaterade ord
Ledningsrätt
En särskild typ av servitut som ger rätt att dra ledningar över en annan fastighet.
Fastighetsrätt
Det rättsliga ramverket som styr ägande och användning av fastigheter.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
