Nationalitet: Substantiv / nationalitet /ˈnæʃənəlɪti/
Nationalitet avser den rättsliga och sociala tillhörigheten till en nation eller stat. Det innebär att en person är medborgare i ett land och åtnjuter de rättigheter och skyldigheter som följer med detta. Nationalitet kan också referera till en persons kulturella och etniska identitet, vilket ofta inkluderar språk, traditioner och gemensam historia. Den kan påverka en individs rättigheter, såsom rösträtt och tillgång till offentlig service.
Definitioner av nationalitet
1. Rättslig tillhörighet
Den formella statusen som medborgare i ett land, med rättigheter och skyldigheter enligt lag.
2. Kulturell identitet
Den kulturella och etniska gemenskapen som en person identifierar sig med, baserat på traditioner och språk.
Exempel på ”nationalitet” i en mening
- Hans nationalitet är svensk, vilket ger honom rätt att rösta i svenska val.
- Hon känner en stark koppling till sin nationalitet genom traditioner och språk.
- Det är viktigt att respektera olika nationaliteter och deras kulturella särdrag.
- Nationalitet kan påverka möjligheterna till arbete och studier utomlands.
- Mycket av hennes forskning handlar om hur nationalitet påverkar identitet och tillhörighet.
Synonymer till nationalitet
- Medborgarskap
- Folkslag
- Nationalitetstillhörighet
Ursprung
Ordet ”nationalitet” härstammar från det franska ordet ”nationalité”, som betyder ”nationell tillhörighet”.
Relaterade ord
Medborgarskap
Den formella statusen som ger en person rättigheter och skyldigheter i ett land.
Etnicitet
En social kategori som definieras av gemensamma kulturella eller historiska drag, ofta kopplat till nationalitet.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
