Mandat: Substantiv / mandat /mænˈdɑːt/
Mandat syftar på en formell befogenhet eller instruktion som ges till en person eller en grupp att utföra vissa uppgifter eller agera å en annan parts vägnar. Inom politiken innebär mandat ofta att en vald representant eller institution får rätt att fatta beslut eller genomföra åtgärder som representerar medborgarnas intressen. Mandat kan också förekomma inom juridiska och affärsmässiga sammanhang, där det refererar till fullmakter som ger rätt att agera för någon annans räkning.
Definitioner av mandat
1. Politisk befogenhet
Den auktoritet som en vald representant har att agera för sina väljares räkning.
2. Juridisk fullmakt
En rättslig handling som ger en person befogenhet att agera å en annan persons vägnar.
Exempel på ”mandat” i en mening
- Representanten fick ett tydligt mandat från sina väljare att genomföra reformer.
- Styrelsen beslutade att ge vd:n ett mandat att förhandla om nya avtal.
- Mandatet från regeringen möjliggjorde nya initiativ inom utbildningssektorn.
- För att genomföra projektet krävdes ett formellt mandat från styrelsen.
- Valresultatet gav partiet ett starkt mandat att genomföra sin politik.
Synonymer till mandat
- Fullmakt
- Befogenhet
- Mandatperiod
Ursprung
Ordet ”mandat” har sitt ursprung i latinet ”mandatum”, som betyder ”uppdrag” eller ”order”. Det har använts inom olika sammanhang för att beskriva formella auktoriteter och uppdrag som ges till individer eller grupper.
Relaterade ord
Fullmakt
En juridisk term som avser en dokumenterad rätt att agera å någon annans vägnar.
Valmandat
Den mängd röster som krävs för att en kandidat eller ett parti ska få en plats i en vald församling.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
