Resilience: Substantiv / resilience /rɪˈzɪliəns/
Resilience är engelska för ”resiliens”, som syftar på förmågan att återhämta sig eller anpassa sig efter motgångar, förändringar eller stressiga situationer. Detta kan gälla både individer och system, såsom samhällen eller organisationer. Individer med hög resiliens kan hantera svåra händelser och återgå till ett normalt tillstånd utan långvariga negativa effekter. På ett bredare plan används termen också för att beskriva hur ekologiska eller tekniska system kan återhämta sig efter störningar.
Definitioner av resilience
1. Återhämtningsförmåga
Kapaciteten att återhämta sig snabbt från svårigheter eller motgångar.
2. Anpassningsförmåga
Förmågan att anpassa sig till förändringar och fortsätta fungera effektivt trots utmaningar.
Exempel på ”resilience” i en mening
- Hennes resilience hjälpte henne att hantera stressen från jobbet och privatlivet.
- Efter jordbävningen visade staden en imponerande resilience genom att snabbt återuppbygga och återhämta sig.
- Träning kan förbättra både fysisk och mental resilience.
- Ekosystemets resilience möjliggjorde en snabb återhämtning efter miljökatastrofen.
- Deras företagskultur främjar resilience och innovativa lösningar på problem.
Synonymer till resilience
- Motståndskraft
- Återhämtningsförmåga
- Anpassningsförmåga
Ursprung
Ordet ”resilience” kommer från det latinska ordet ”resilire”, vilket betyder ”att hoppa tillbaka” eller ”studsa tillbaka”. Det har använts i engelskan sedan 1600-talet för att beskriva både fysiska och psykologiska återhämtningsförmågor.
Relaterade ord
Elasticitet
Förmågan hos ett material att återgå till sin ursprungliga form efter deformation, likt resilience i ett psykologiskt sammanhang.
Motståndskraft
Styrkan att motstå tryck eller att klara av påfrestningar utan att påverkas negativt.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
