Kognitiv förmåga: Substantiv / kognitiv förmåga /ˈkɔɡnɪtɪv fʊˈmɔːɡa/
Kognitiv förmåga avser de mentala processer som gör det möjligt att lära sig och förstå information. Det handlar om hur en person hanterar information, vilket inkluderar att samla in, bearbeta och tillämpa kunskap från sin omgivning. Dessa förmågor omfattar aspekter som uppmärksamhet, perception, minne, resonemang och problemlösning. Kognitiva förmågor är centrala för lärande och utveckling och påverkar hur vi interagerar med vår omvärld. De kan mätas genom olika tester och bedömningar inom psykologi och utbildning.
Definitioner av kognitiv förmåga
1. Informationsbearbetning
Förmågan att ta emot, analysera och förstå information.
2. Problemlösning
Förmågan att identifiera och lösa problem genom logiskt tänkande och kreativitet.
Exempel på ”kognitiv förmåga” i en mening
- Hans kognitiva förmåga har förbättrats genom regelbunden träning.
- Studier visar att kognitiva förmågor kan påverkas av ålder och hälsa.
- Elever med hög kognitiv förmåga tenderar att prestera bättre i skolan.
- Test av kognitiva förmågor används ofta vid diagnostisering av inlärningssvårigheter.
- Träning i problemlösning kan öka en persons kognitiva förmåga.
Synonymer till kognitiv förmåga
- Intellektuell kapacitet
- Tänkningsförmåga
- Mentala förmågor
Ursprung
Ordet ”kognitiv” härstammar från latinets ”cognitio”, som betyder ”kunskap” eller ”förståelse”. Termen används inom psykologi och pedagogik för att beskriva de mentala processer som är involverade i att lära sig och förstå.
Relaterade ord
Kognition
Processerna av att tänka, förstå och lära sig, inklusive perception och minne.
Intelligens
Förmågan att förstå komplexa idéer, anpassa sig till miljöer och lösa problem.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
