Monoteism: Substantiv / monoteism /mɔnoteˈɪːsm/
Monoteism är tron på en enda Gud. Denna religiösa övertygelse innebär att det endast finns en gudomlig entitet som är skaparen och upprätthållaren av universum. Monoteism står i kontrast till polyteism, som innebär tro på flera gudar. Många större världsreligioner, såsom judendom, kristendom och islam, är monoteistiska och betonar vikten av att följa den enda gudens vilja och lära.
Definitioner av monoteism
1. Tro på en enda Gud
En religiös övertygelse där det endast finns en gudomlig makt.
2. Religiös filosofi
En syn på gudomligheten som innebär enhet och singularitet i den gudomliga naturen.
Exempel på ”monoteism” i en mening
- Monoteism är en central aspekt av både judendom och islam.
- Den filosofiska diskussionen om monoteism fokuserar på Guds natur och existens.
- Många samhällen har utvecklat sina kulturer och lagar utifrån en monoteistisk världsbild.
- Debatten mellan monoteism och polyteism har pågått i århundraden bland teologer och filosofer.
- Hans skrifter utforskar skillnaderna mellan monoteism och polyteism.
Synonymer till monoteism
- Engudstro
- Monolatri (tron på en särskild gud men erkännande av andra)
Ursprung
Ordet ”monoteism” kommer från grekiskans ”monos” (en) och ”theos” (gud), vilket tillsammans beskriver tron på en enda gud.
Relaterade ord
Polyteism
Tro på flera gudar, vilket är vanligt inom många forntida religioner.
Teism
En bredare term för tron på en gudomlig makt eller gudomliga varelser.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
