Prokura: Substantiv / prokura /prɔˈkʉːra/
Prokura är en juridisk term som avser en särskild fullmakt som ger en fysisk eller juridisk person rätt att företräda en näringsverksamhet eller en organisation i affärsfrågor. Prokura kan innefatta rätt att ingå avtal, göra inköp, och vidta andra åtgärder som rör företagets verksamhet. Den som har prokura kallas för prokurist och har en viktig roll i företagets dagliga drift.
Definitioner av prokura
1. Särskild fullmakt
En formell tillåtelse att agera för ett företags räkning i affärstransaktioner.
2. Prokurist
Den person som har fått prokura och därmed rätt att fatta beslut och underteckna avtal å företagets vägnar.
Exempel på ”prokura” i en mening
- För att kunna ingå avtalet behövde hon visa sin prokura som prokurist.
- Företaget gav honom prokura för att hantera alla sina affärer.
- Det är viktigt att prokura är tydligt definierad för att undvika missförstånd.
- Vid affärsmöten presenterade han sin prokura för att bekräfta sin ställning.
- Prokuran omfattar alla typer av affärstransaktioner, utom avtal om fastigheter.
Synonymer till prokura
- Fullmakt
- Mandat
- Behörighet
Ursprung
Ordet ”prokura” har sitt ursprung i latinet, där ”procurare” betyder ”att ta hand om” eller ”att företräda”. Det har använts inom juridiska och affärsmässiga sammanhang för att beskriva rättigheter att agera på ett företags vägnar.
Relaterade ord
Fullmakt
En allmän term för att ge någon rätt att agera å en annan persons eller enhets vägnar.
Prokurist
En person som har fått prokura och har rätt att fatta beslut och agera för ett företag.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
