Klausul: Substantiv / klau·sul /klauˈsuːl/
Klausul är en bestämmelse eller ett villkor inskrivet i ett avtal, kontrakt eller annan juridisk handling. Den reglerar specifika rättigheter, skyldigheter eller förhållanden mellan parterna och kan vara avgörande för hur avtalet tolkas och tillämpas.
Definitioner av klausul
1. Avtalsvillkor
En specifik bestämmelse i ett avtal som reglerar en viss aspekt av parternas överenskommelse.
2. Juridisk bestämmelse
En juridiskt bindande formulering som är en del av ett större dokument, som ett kontrakt eller lagstiftning.
Exempel på ”klausul” i en mening
- Kontraktet innehöll en klausul som tillät tidig uppsägning under vissa förutsättningar.
- Hyresgästen insisterade på att inkludera en klausul om renoveringar innan han skrev under avtalet.
- Den viktiga klausulen i avtalet garanterar arbetsgivarens rätt att ändra anställningsvillkoren.
- Vid missbruk av avtalet kan klausuler aktiveras som innebär böter eller uppsägning.
- En sådan klausul kan vara avgörande för hur framtida tvister löses.
Synonymer till klausul
- Villkor
- Bestämmelse
- Paragraf
Ursprung
Ordet ”klausul” kommer från latinets ”clausula,” som betyder ”avslutning” eller ”bestämmelse” och har använts i juridiska sammanhang för att beteckna en specifik del av ett avtal eller dokument.
Ordets historia
Etymologi
Klausulen har länge varit en central del av juridiska avtal och dokument, där den specificerar de exakta villkoren för en överenskommelse.
Relaterade ord
Kontrakt
Ett formellt avtal mellan två eller flera parter som skapar ömsesidiga skyldigheter.
Paragraf
En numrerad sektion i en lag eller ett avtal som behandlar ett specifikt ämne.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
