Omen: Substantiv / o·men /ˈoːmen/
Omen avser en föraning eller ett tecken som anses indikera framtida händelser, ofta av negativ karaktär. Termen används i både vardagligt språk och litteratur för att beskriva symboliska eller profetiska händelser som människor tolkar som förutsägelser.
Definitioner av omen
1. Föraning
Ett tecken eller en symbol som förutsäger något som kommer att hända, ofta kopplat till öde eller tur.
2. Tecken
En händelse eller observation som tolkas som en signal om framtida utfall, vanligtvis med en negativ konnotation.
Exempel på ”omen” i en mening
- Den plötsliga stormen ansågs vara ett omen om kommande svårigheter.
- Hon trodde att den svarta katten var ett omen för otur.
- Flera tecken, inklusive drömmar och fågelbeteenden, tolkades som omen av lokalbefolkningen.
- Det faktum att han missade bussen ansågs vara ett omen för en dålig dag.
- I många kulturer betraktas regn på bröllopsdagen som ett omen om lycka och överflöd.
Synonymer till omen
- Förbådelse
- Tecken
- Varning
Ursprung
Ordet ”omen” har sitt ursprung i latinets ”omen,” vilket betyder ”tecken” eller ”förutsägelse.” Termen har använts genom historien för att beskriva kulturella och sociala uppfattningar om öde och tur.
Ordets historia
Etymologi
Begreppet har använts i olika sammanhang för att diskutera mänskliga tolkningar av händelser som förutsägelser eller varningar för framtiden.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
