Tendens: Substantiv / ten·dens /tɛnˈdɛns/
Tendens syftar på en märkbar riktning eller utveckling i ett visst beteende, en åsikt eller en händelse. Ordet används ofta för att beskriva återkommande mönster eller tendenser som kan indikera framtida utfall eller förändringar inom ett specifikt område, som ekonomi, politik, eller sociala förhållanden.
Definitioner av tendens
1. Utvecklingsriktning
En tydlig förändring eller rörelse i en viss riktning, som ofta kan förutsäga framtida händelser.
2. Återkommande mönster
Ett beteende eller fenomen som upprepas och visar en bestämd riktning eller preferens.
Exempel på ”tendens” i en mening
- Det finns en tendens att priserna stiger under sommarmånaderna.
- Hans arbete visar en tydlig tendens mot mer abstrakta uttryck.
- En oroande tendens är att fler unga upplever stress i skolan.
- Det har blivit en tendens att arbeta hemifrån efter pandemin.
- Forskningen pekar på en tendens till ökad medvetenhet om klimatfrågor.
Synonymer till tendens
- Trend
- Riktning
- Mönster
- Lutning
- Utveckling
Ursprung
Ordet ”tendens” kommer från latinska ”tendens,” som betyder ”sträckning” eller ”riktning,” härlett från verbet ”tendere,” som betyder ”att sträcka ut” eller ”att sträva mot.”
Ordets historia
Etymologi
Ordet har använts i svenskan för att beskriva riktningar eller utvecklingsmönster inom olika områden, såsom beteende, åsikter eller ekonomiska trender.
Första kända användning
Ordet ”tendens” har länge använts för att beskriva riktningar eller återkommande mönster, särskilt inom samhällsvetenskap och ekonomi.
Relaterade ord
Tendentiös
Beskriver något som är partiskt eller har en viss inriktning, ofta med avsikt att påverka en åsikt eller ett beslut.
Tendenser
Pluralformen av tendens, som beskriver flera märkbara riktningar eller mönster.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
