Tonus

Tonus: Substantiv / ˈtoːnʊs /

Tonus refererar till den kontinuerliga och passiva spänningen eller kontraktionen i musklerna, även när de är i vila. Det är ett viktigt begrepp inom medicin och fysiologi som beskriver muskelns beredskap att reagera på stimuli. Normal tonus är nödvändig för att upprätthålla kroppshållning och för att möjliggöra snabba och koordinerade rörelser.

Definitioner av tonus

1. Muskelspänning i vila

En grundläggande muskeltonus som finns även när musklerna inte är aktiva, vilket möjliggör upprätthållandet av hållning.

2. Beredskap för rörelse

Musklernas förmåga att snabbt reagera på stimuli, vilket möjliggör smidiga och koordinerade rörelser.

Exempel på ”tonus” i en mening

1. Patienten uppvisade en minskad tonus i armmusklerna, vilket gjorde att han hade svårt att lyfta föremål.
2. Vid neurologisk undersökning bedömde läkaren muskelns tonus för att utesluta nervskador.
3. En god tonus är avgörande för att kunna upprätthålla en korrekt kroppshållning.
4. Nyfödda spädbarn har ofta en låg tonus, vilket kräver extra stöd när de hålls upprätt.
5. Förändringar i tonus kan vara ett tecken på underliggande neurologiska tillstånd.

Synonymer till tonus

• Muskelspänning
• Grundspänning
• Vilotonus

Ursprung

Ordet ”tonus” kommer från det latinska ordet ”tonus,” som i sin tur härstammar från det grekiska ”tonos,” vilket betyder ”spänning” eller ”strängens spänning.” Termen har använts inom medicinsk och fysiologisk litteratur för att beskriva muskelspänning.

Ordets historia

Etymologi

”Tonus” har sitt ursprung i klassisk medicin och fysiologi, där det har använts för att beskriva muskelspänningens roll i kroppens funktioner och hållning.

Första kända användning

Termen har använts i medicinska sammanhang i flera århundraden för att beskriva muskelspänningens fysiologiska aspekter.

Relaterade termer

Hypertonus

Ökad muskeltonus som leder till stelhet och motstånd mot rörelse.

Hypotonus

Minskad muskeltonus som resulterar i slapphet och svaghet i musklerna.