Obligatorisk: Adjektiv / ob·li·ga·to·risk /ɔb.lɪ.ɡaˈtɔː.rɪsk/
Obligatorisk innebär att något är ett krav eller nödvändigt att följa. Termen används ofta i samband med regler, lagar eller krav som måste efterlevas, och kan gälla i olika sammanhang, såsom utbildning, arbetsliv eller samhällsnormer. Något som är obligatoriskt innebär att det inte finns något alternativ, och att konsekvenser kan följa om det inte uppfylls.
Definitioner av obligatorisk
1. Nödvändig för att uppfylla krav
Det som krävs för att uppfylla en viss standard, regel, eller lag, eller för att delta i en aktivitet.
2. Socialt påbjuden
Handlingar eller beteenden som förväntas i en viss social kontext för att följa normer och förväntningar.
Exempel på ”obligatorisk” i en mening
- Alla studenter måste delta i obligatoriska kurser för att få examen.
- En obligatorisk säkerhetsgenomgång hölls innan arbetet påbörjades.
- Att lämna in en skriftlig uppgift är obligatoriskt för att kunna få betyg i kursen.
- Det finns obligatoriska regler för hur man ska uppträda i klassrummet.
- Det är obligatoriskt att bära hjälm när man cyklar enligt lag.
Synonymer till obligatorisk
- Tvångsmässig
- Nödvändig
- Påbjuden
Ursprung
Termen ”obligatorisk” härstammar från det latinska ordet ”obligatorius”, vilket betyder ”som binder” eller ”som ålägger”.
Ordets historia
Etymologi
Obligatoriska krav har funnits i olika samhällen genom historien, särskilt i relation till lagar och sociala normer.
Första kända användning
Begreppet har använts inom juridik och utbildning sedan medeltiden för att beskriva regler och krav.
Relaterade ord
Krav
En specifik förpliktelse eller behov som måste uppfyllas.
Förpliktelse
En skyldighet eller ansvar att utföra en viss handling.
Regel
En uppsättning riktlinjer som måste följas inom ett visst område.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
