Suffix: Substantiv / suf·fix /ˈsʌfɪks/
Suffix är en språklig enhet som läggs till i slutet av ett ord för att bilda ett nytt ord eller för att förändra ordets betydelse eller grammatiska funktion. Suffix används i många språk, inklusive svenska och engelska, och kan indikera saker som tid, plural, tillstånd eller egenskap.
Definitioner av suffix
1. Språklig enhet
En del av ett ord som läggs till i slutet för att modifiera dess betydelse eller funktion.
2. Grammatiskt morfem
En typ av morfem som förändrar ordets grammatiska egenskaper, såsom tempus eller numerus.
Exempel på ”suffix” i en mening
- Ordet ”glad” kan få suffixet ”-het” och bli ”gladhet”.
- Det engelska suffixet ”-ing” används för att bilda gerundium.
- Suffix kan hjälpa till att skapa pluralformer, som ”-s” i ”dogs”.
- Vi kan lägga till suffixet ”-are” för att göra ”lärare” av ”lära”.
- Att förstå suffix är viktigt för att lära sig nya ord och deras betydelser.
Synonymer till suffix
- Morfem
- Avledningsmorfem
Ursprung
Ordet ”suffix” härstammar från det latinska ordet ”suffixus,” vilket betyder ”fäst vid.” Det används inom lingvistik för att beskriva hur ord kan modifieras genom tillägg av element i slutet.
Ordets historia
Etymologi
Suffixets ursprung kan spåras tillbaka till klassisk latinska termer relaterade till grammatik och språkstruktur.
Första kända användning
Termen ”suffix” började användas inom språklig analys och grammatik under 1800-talet för att beskriva processer för ordformation.
Relaterade ord
Prefix
En språklig enhet som läggs till i början av ett ord för att modifiera dess betydelse.
Infix
En typ av morfem som sätts in i mitten av ett ord för att ändra dess betydelse.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
