Benchmark: Substantiv / bench·mark /ˈbɛnʧˌmɑrk/
Benchmark avser en standard eller referenspunkt som används för att jämföra prestanda, kvalitet eller resultat inom ett specifikt område. Benchmarking används ofta inom affärer, teknik och ekonomi för att utvärdera och förbättra prestationer genom att jämföra med bästa praxis eller ledande företag.
Definitioner av benchmark
1. Referenspunkt
En standardiserad nivå eller kriterium som används för att mäta prestationer eller kvalitet.
2. Jämförelsemetod
Processen att jämföra prestanda med en annan, ofta med avsikt att identifiera förbättringsområden.
Exempel på ”benchmark” i en mening
- Företaget använde ett benchmark för att utvärdera sina produktionskostnader i förhållande till branschstandarder.
- Den nya mjukvaran har genomgått benchmarking för att säkerställa dess prestanda mot konkurrenterna.
- Genom att sätta upp tydliga benchmarks kan vi bättre mäta våra framsteg mot målen.
Synonymer till benchmark
- Referens
- Standard
- Jämförelse
Ursprung
Ordet ”benchmark” har sitt ursprung i engelskans ”bench”, vilket syftar på en bänk eller en arbetsyta, och ”mark”, som betyder märke eller referenspunkt.
Ordets historia
Etymologi
Benchmark användes ursprungligen inom mätning av höjd, där det syftade på en referenspunkt för att mäta marknivåer, men har sedan dess fått en bredare betydelse inom olika branscher.
Första kända användning
Termen började användas i affärssammanhang under 1980-talet för att beskriva processen att jämföra och förbättra affärsprestanda.
Relaterade ord
Benchmarking
Processen att systematiskt jämföra affärspraktiker och resultat med ledande företag i branschen.
Prestandamätning
Utvärdering av hur väl en organisation eller produkt presterar i förhållande till definierade mål.
Alejandro Andersson är utbildad journalist med mångårig erfarenhet av redaktionellt arbete. Språknörd. Grundare av Ordbetydelse.se.
